Blogg

Det är upplyftande ibland, att läsa böcker om personlig utveckling. Böcker om yoga och meditation, andlighet och sånt där. Bloggar och Instgramkonton på samma tema. Det är sjukt inspirerande. Ibland! Men lika ofta kan jag känna att nä, you lost me there. Jag kan liksom inte längre relatera. Jag kan inte relatera till bilder på ursnygga kvinnor och män i obeskrivliga yogapositioner med turkosa hav och vita sandstränder som bakgrund. Jag kan heller alltid inte relatera till alla tips från kloka författare/bloggare, tips som kommer att göra mej lycklig och fridfull. Jamen, to name a few;

”Se till att få minst åtta timmars sammanhängande sömn.” Åtta timmar?!? Are you fucking kidding me?!? Är alla lyckliga och fridfulla människor barnlösa då, eller? Eller har de nattdagis? Eller har de ungar som aldrig varit sjuka? Eller what is up med deras barn?!? Gemene mans barn sover definitivt inte som önskas av deras föräldrar och åtta timmarsrådet är ett hån för vissa. Man ba, nämen då lägger jag ner min personliga utveckling medan barnen är små då.

”Stig upp med solen och yoga eller meditera.” Japp! Absolut! Jag ska bara flytta några tusen mil från Norden först. Annars lär jag under vintertid stiga upp vid lunch och under sommartid typ vid två, tre på natten och då kan jag meddela att både jobb och ungar blir lidande och jag tvivlar på att det i slutändan kommer att göra mej lycklig och fridfull.

”Yoga eller meditera eller sitt i stillhet minst en timme om dagen.” Lägg av! Vilken förälder checkar på den? När barnen är hemma, liksom. Och på jobbet tvivlar jag på att det finns så många chefer som ba, stillhet i en timme är viktigt. Det vore ju fantastiskt om de fanns! För jag tror på allvar att alla företag skulle tjäna på det, men let´s get real here. Let´s start där vi befinner oss, liksom. En dag kommer vi dit, med chefer som jobbar på det sättet, men idag, tveksamt.

”Ät veganskt och ekologiskt.” Jo, jag fattar grejen och jag tenderar mer och mer att gå åt det vegetariska hållet, men samtidigt, veganskt ekologiskt… Då ska vi se… Hmmm… Var får jag tag i den och den och den råvaran? Och efter att ha tagit reda på det (typ två timmar tog det) så ska jag bara hasta runt och plocka upp dessa råvaror på 40 olika ställen och betala dubbelt mot vad jag brukar göra när jag handlar i vanliga fall, plus bensinen då och det var visst inte så bra för miljön men hey, jag äter veganskt. Men ojdå, tiden som gick och stressen jag plötsligt kände och nähä, det där gillade inte barnen och vänta nu, fick de i sig tillräckligt med protein och gaaaahhh, nu har vi ätit linser fem dagar i veckan. Sinnesron ba, bye bye!

Ja, ni fattar 🙂

Jag raljerar förstås! Men faktum är att jag inte överdriver alltför mycket. Allt som det tipsas om är superbra grejer och en dag kommer jag absolut att kunna följa dem. Men just idag, med tre ungar – not so much! Och då önskar jag att det skulle finnas böcker, bloggar, instagramkonton osv, som kanske visade andras verkligheten lite bättre. Som framställde livet som det faktiskt är för vissa och utifrån det tipsade om hur i helvete jag nu kan få till lite yoga eller meditation eller mindfullness eller bättre kost mitt mellan städningen, tvättningen och konflikthanteringen in the family. I NORDEN! Turkosa hav och kritvita stränder i all ära, men just nu har jag inte siktet inställt på att flytta dit.

Men vad håller jag på med?!? Tänkte jag en dag. Varför sitter jag och stör mej på att de här böckerna, bloggarna, Instakontona osv inte finns? Varför tänker jag att andra ska skriva sådana böcker/bloggar och inneha sådana Instagramkonton? Vad är det för ett sätt av mej? Varför skapar jag inte detta själv istället? Det är ju till och med det jag vill med de föreläsningar jag håller just nu – inspirera och guida människor till att hitta de där stunderna mitt i vardagen. Hitta tiden till att sakta ner då och då och tysta det där bruset. Det där bruset av tankar som maler i huvudet, rösten som pratar på om vad jag borde göra, hur jag borde se ut, vad jag borde köpa, vart jag borde resa och hur dålig jag är som inte fixar det där eller det där eller oj, vad överviktig jag är och inte kan jag sluta äta heller och jag orkar inte träna men jag borde och fan vad stressad jag är och alla andra på Facebook och Instagram verkar så lyckliga!

Min dröm är att kunna så små frön hos andra och visa att det visst går att yoga/meditera/vara mindfull varje dag! Hitta lyckan och det fina i allt som är, precis som det är. I mörkret i Norden också! Kanske inte yoga i flow under 90 minuter medan solen stiger upp, men yoga på en matta bland leksaker, ungar och tvätt i kanske tio minuter. Eller meditera när huset blivit tyst och alla ungar sover medan maken gör något annat. Eller medan riset kokar, hinna med en solhälsning. Eller andas djupt i två minuter, låta alla tankar komma men bara passera medan jag sitter på toaletten och kissar. Eller sträcka ut mej på golvet i någon minut medan bebisen pillar med något ofarligt samtidigt som regnet öser ner och gör landskapet utanför fönstret om möjligt, ännu gråare. Min dröm är att inspirera andra att titta inåt och hitta sin styrka, sin röst, sin väg, sin lycka och sitt lugn. Var än de befinner i sej i livet!

DET! Det vill jag ju göra! Så varför sitter jag då ibland och stör mej på att andra inte skriver sådana böcker, bloggar eller innehar sådana Instagramkontot. Varför skapar jag inte det själv? Va?!?

Nä, just! Jag tänkte väl.

Så idag öppnar jag Instagramkontot yogakicks. Yogakicks, alltså jag då, kommer att visa hur det kan se ut när en trebarnsmamma finner lycka och lugn i det som är. Precis exakt i det som är. Jag kommer att visa ett en trebarnsmamma visst det kan följa sin dröm, hur än långsökt och omöjlig den än verkar. Jag kommer att visa att turkosa hav och vita stränder, smala kroppar och orimliga yogapositioner inte behövs för att finna sej själv och sin röst och bli lycklig. Att allt kan vara vackert, härligt, glädjande och underbart hur än det är och hur än man ser ut och var än man befinner mej. Jag kommer att instgramma och skriva här på bloggen om när och hur jag yogar/mediterar/är mindfull i pyjamas, i slitna underkläder, med tjockkläderna på ute i kylan, bland tvätt, på toalettgolv, medan pastan kokar, i bilen, i sängen eller var det nu kan vara jag befinner sej. Jag kommer att visa bilder och skriva om hur min mentala träning ser ut, hur jag lyssnar till mitt hjärta, fastän rösten i mitt huvud skriker att jag är helt dum i huvudet som ens tror att jag skulle kunna lyckas med det ena och det andra. Jag vill dela med mej av mitt livs toppar och dalar och hur jag hanterar dem. Kanske, kanske, kanske…kan jag inspirera någon annan att ta ett steg mot det största jag någonsin upplevt – medvetenheten om vem jag verkligen är och vad jag faktiskt kan skapa till mej själv och till andra.

VÄLKOMMEN ALLTSÅ! ATT FÖLJA YOGAKICKS BÅDE HÄR OCH PÅ INSTAGRAM! Och vem vet, one day it might become a book…